Malmö,
10
Augusti
2020
|
15:08
Europe/Amsterdam

Biologisk mångfald i Mörrumsån

Biologisk mångfald är en försäkring inför framtida behov. Det är till exempel mycket vi fortfarande inte vet om vilken roll olika arter spelar i ekosystemet. Torråret 2018 visade till exempel att äldre växtsorter klarade torkan mycket bättre en moderna sorter.

Forskning om kraftverksdammars påverkan på fisk

Olle Calles är docent i biologi vid Karlstads Universitet och forskar främst på vandrande fisk med fokus på åtgärder för att möjliggöra uppströms- och nedströmspassage förbi vattenkraftverk. Olle har i många år studerat fiskpassagelösningar både i Sverige och internationellt. 

− Mitt intresse för vatten och natur fick jag redan som barn via flera hobbies som jag kom i kontakt med via familj och vänner, t ex akvarier, dykning och sportfiske. Det ledde till att jag blev biolog, berättar Olle. Ganska tidigt kom jag in på fiske. För 10 år sedan fanns det väldigt lite pågående forskning om hur kraftverksdammar påverkar fisken som lever i dess närhet. Nu sker det mycket inom detta område, inte minst inom den nyss antagna nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften.

Dammutrivningen i Mörrumsån är ett projekt som Olle har följt noggrant.

Fiskar behöver fria vandringsvägar

Vattenkraften är en bra energikälla, men kan bli ännu bättre. Utbyggnad av fiskvägar, installation av avledare och att bygga bort torrfåror är de miljöförbättrande åtgärder som Olle ser störst behov av. 

Är det några speciella arter som är särskilt intressanta just här?

– Här vid Marieberg som ligger i samhället Svängsta, strax norr om Mörrum är det fiskarterna lax, öring och ål tillsammans med den starkt utrotningshotade tjockskaliga målarmusslan och flodpärlmusslan som utgör målarterna. Vi har kikat på allt från bottenfauna, ekosystemets funktioner i nedbrytningen, isotoper och musslor, men det som jag främst har fokuserat på i min studie är lax. Vi vet att om laxen trivs så gör de flesta andra arter det också.

På vilket sätt bidrar utrivningen av dammen vid Mariebergs kraftverk till att berika den biologiska mångfalden, det fanns ju redan sedan tidigare en fungerande fiskpassage?

– I och med att dammen tas bort får vi en åsträcka med strömmande vatten vilket leder till artrika miljöer. De arter som trivs i strömmande vatten trivs inte i stillastående vatten och tvärtom. Vandrande fisk trivs i strömmande vatten.

Vad är det som gör projektet i Marieberg spännande inom forskningen?

– Det som gör Marieberg särskilt intressant att studera är att dammen ligger längst ner mot havet. Alla arter måste förbi här. Kraftverket är dessutom litet och mer än hundra år gammalt så produktionsbortfallet blir relativt begränsat. I och med att det redan fanns en fiskväg förbi dammen blir det också mer intressant att forska på. Tyvärr har laxarna i Mörrumsån varit sjuka de senaste åren vilket medfört att vi har haft en begränsad möjlighet att studera exakt hur stor påverkan dammen har haft för laxen innan den togs bort, men gissningsvis är det endast hälften av dem som tagit sig vidare förbi dammen. Ovanför dammen har habitatet för laxen inte varit optimal för deras lek eftersom dammen gjort att vattnet varit relativt lugnflytande.

− Vi har studerat dna-prover från smolten för att kartlägga föräldrar bakåt i tiden och denna studie av smoltens väg kommer vi att följa upp efter dammens utrivning. Lärdom härifrån blir en viktig kunskap i framtiden för att veta vilka effekter som får störst effekt och var åtgärderna gör störst nytta för den biologiska mångfalden, förklarar Olle.

Vad kan man förvänta sig att effekterna kommer att bli och hur kommer ni inom er forskning att följa upp dessa?

− Vid andra dammutrivningar som jag har studerat, exempelvis i Ätran har vi sett att laxen vandrat uppströms upp till en månad tidigare efter det att dammen försvunnit. Jag förväntar mig att vi kommer att se detta ske även här, samt att fler laxar kommer att vandra betydligt högre upp i Mörrumsån nu när dammen inte längre hindrar dem, avslutar Olle. 

I och med rivningen av dammen vid Mariebergs kraftstation har Mörrumsån nu en fri vandringsväg ända upp till Ryd. Nästa etapp i det här området skulle vara att få till stånd en fungerande vandringsväg förbi Granö kraftverk upp till sjön Åsnen. Ett sådant projekt skulle gynna ålen, men inte ha någon direkt påverkan på laxen då den aldrig gått så högt upp i vattendraget inte heller innan människans påverkan.

− Utmaningar under genomförandet av projektet har bland annat varit att hålla koll på musslor och andra arter som kan hamna på torra land när ytan sänks samt att hela tiden ha kontroll på vattenkvaliteten under hela utrivningen. Därutöver har det även funnits en del tekniska utmaningar att övervinna, berättar Johan Tielman, miljöchef inom vattenkraft på Uniper Sverige.

Ett unikt samarbete

Projektet i Mörrumsån är ett resultat av ett långvarigt samarbete med alla berörda intressenter där dammutrivningen enbart är den senaste åtgärden.

− Vi har i över 20 år samverkat med myndigheter och andra intressenter för att förbättra förutsättningarna för lax- och öringsreproduktion i Mörrumsån. Detta samarbete har varit avgörande för att få till stånd projektet, förklarar Johan. Vi har också under lång tid arbetat tillsammans med Olle och hans kollegor i Karlstad för att utveckla ny kunskap och effektiva lösningar. Den kunskapen kommer att vara viktig i den miljöanpassning av svensk vattenkraft som vi nu står inför.

Projektet har fått stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt och i början av juli hölls ett webbinarium direkt från Marieberg med deltagare från hela världen.

Om utrivningen av Mariebergs kraftverksdamm

Åtgärden är det naturliga nästa steget då kraftverket ligger längst ner i ån och utrivningen tillgängliggör nya reproduktionsområden samt förstärker effekten av redan genomförda åtgärder i Mörrumsån, med bland annat omlöp förbi Hemsjö Övre och Nedre kraftverk. Det är en åtgärd helt i linje med den nationella planen för miljöåtgärder inom vattenkraft som ger stor miljönytta till ett begränsat bortfall av förnybar elproduktion. Den tillkommande strömsträckan ger nya lek- och uppväxtområden för framtidens lax. Det är ett gemensamt projekt mellan Uniper, Länsstyrelsen i Blekinge län, Sveaskog och Karlshamns kommun. Projektet är även en del av ett större EU-projekt, LIFE Connects.