BotnialänkenH2

Vi fångar Henrik Vuorinen, VD för Luleå Hamn, när han står och väntar på att bilverkstaden ska bli klar med bilen. Vuorinen har det hektiskt. Just nu händer mer inom hamnen än på mycket lång tid. I nuläget hanteras 8 miljoner ton gods varje år i hamnen, vilket gör Luleå Hamn till Sveriges femte största. Men för att kunna ta emot de största fartygen som går i Östersjön, så kallade Östersjömax-fartyg på uppemot 160 000 ton, behöver såväl hamnen som hela farleden in till Luleå bli djupare.

Därför har man dragit igång Sveriges största muddringsprojekt någonsin, till och med större än Göta kanal. Projektet går under namnet Malmporten, och syftar som namnet antyder bland annat till att öka kapaciteten att exportera malm och stål från Luleå.

Godståg kan inte ersätta fartygen  

Nästa stora utmaning handlar om att göra sjöfarten fossilfri. Då krävs stora mängder fossilfritt bränsle, samt tillgång till landström i hamnen. Av ren nyfikenhet ber vi Henrik förklara varför det inte vore enklare att lägga allt gods på järnväg – som ju redan är fossilfri?

– Mängden gods som lastas i hamnen i Luleå motsvarar 90 000 järnvägsvagnar genom Sverige på ett år. Det skulle öka tågtransporterna alldeles våldsamt, och godset måste ändå gå på fartyg för att komma hela vägen till kontinenten. Något sådant utrymme finns helt enkelt inte på dagens järnvägsspår. Dessutom är prognosen att stålproduktionen i Luleå kommer att tredubblas i framtiden, från knappt 2,5 miljoner ton om året till 7,5 miljoner ton.

Vätgashubb med betydelse för hela Europas omställning

Bakom utvecklingen i Luleå finns en större global utveckling. När fordonsindustrin nu ställer om för att producera fossilfria bilar finns det ett gap i kedjan. Den svenska stålindustrin i norra Sverige är en viktig leverantör till exempelvis den tyska bilindustrin, men för att kunna klassificera en bil som fossilfri behöver hela kedjan vara koldioxidfri. Nu när SSAB och andra är på väg att utveckla fossilfritt stål, samtidigt som Northvolt ska tillverka batterier finns det egentligen bara en svag länk i kedjan, nämligen transporterna av stål till bilfabriken. Henrik förklarar vidare.

– Det är det gapet vi vill vara med och fylla så att hela kedjan från gruva till slutprodukt kan bli fossilfri. Vår drivkraft är att vara med och skapa det fossilfria alternativet mellan producent av stål och de stora industrierna nere på kontinenten. Hamnen är en möjliggörare med den infrastruktur och omlastningskapacitet som finns här.

Det är därför hamnen är en helt central komponent i det projekt som Luleå hamn driver tillsammans med Uniper och ABB. Tanken med BotnialänkenH2, som projektet kallas, är att utveckla en regional vätgashub för att bidra till fossilfria industrier och logistikkedjor, såväl regionalt som i Europa. Utöver vätgasproduktion är planen att det även ska finnas möjlighet att producera elektrobränslen för sjöfarten, samt exportera vätgasen till användare nere på kontinenten. Och apropå samarbetet med Uniper och ABB har Henrik enbart positiva saker att säga.

– Både Uniper och ABB har kunnandet på området. Vi är ju en hamn och kan logistik, men vi är inte vätgasmänniskor, så det känns väldigt tryggt att ha med Uniper och ABB som också jobbar väldigt dedikerat och engagerat.

Detta ger oss tillfälle att göra en så kallad radioövergång till en annan av de aktörer som är med och utvecklar Botnialänken, nämligen ABB.

Drivkraften ligger i förändringsarbetet

Vibeke Gyllenrams entusiasm är påtaglig när hon beskriver BotnialänkenH2:s potential. Som försäljningschef inom divisionen Process Automation Energy Industries på ABB ansvarar Vibeke för ett flertal innovativa projekt som leder vägen mot en mer klimatsmart och konkurrenskraftig framtid för svensk industri.

För Vibekes egen del handlar det om att få vara med och bidra till omställningen av samhället. Det handlar om mer än bara företagande, det handlar om att arbeta för en grön industriomställning på riktigt i samarbete med andra aktörer som strävar mot samma mål. Tack vare sin position som leverantör till många av de stora svenska industribolagen i Sverige kan ABB känna utvecklingen på pulsen och agera spindeln i nätet mellan olika parter.

– Vi vet vad vi är duktiga på och alla på ABB drivs av en stark vision att göra skillnad. För att kunna lyckas med det så behöver vi samarbetspartners som bidrar med kunskapen och kompetensen inom olika områden för att nå detta. Jag är väldigt imponerad av Uniper och deras framåtanda, och att de som en så stark aktör verkligen går i bräschen för att skapa förändring.

”Var kan vi göra störst skillnad? Var kan vi bidra? Var kan vi få störst effekt av våra insatser?”. Detta var frågor som Uniper och ABB ställde sig själva inför beslutet att sätta i gång arbetet med BotnialänkenH2. Ganska snart blev det tydligt att Luleå och Norrbotten var platsen där det skulle ske. I och med omställningsprojekt som HYBRIT samt företag som Northvolt och H2 Green Steel på intåg kommer behovet av fossilfri el och energi i regionen öka markant inom de närmsta åren.

Vätgas på riktigt – det är nu det händer

Även om omställningen av den marina sektorn står i fokus som första steg för BotnialänkenH2, är ambitionen att med vätgasens hjälp skapa ett fossilfritt ekosystem för hela industrin – en grön logistikkedja, där varje länk finns på plats. Vibeke ger en inblick i hur intresset för vätgas ser ut.

– Vätgas har länge setts som något abstrakt, något som eventuellt kan fungera i en framtida värld. Men inte nu längre. Jag märker tydligt att intresset har ökat i rekordfart de senaste åren. Kunskapen hos beslutsfattare har fördjupats, intresset inom industrin har aldrig vart större och processerna för att producera fossilfri vätgas går från klarhet till klarhet. Nu är det på riktigt.

Och utvecklingen av BotnialänkenH2 är inte det enda exemplet på vätgastrenden inom svensk industri. Projekt som Liquid Wind och Project Air är ytterligare exempel på hur en rad olika aktörer satsar på vätgas som en del i ledet mot en klimatsmart industri.

Även på prissidan börjar vi ana ett paradigmskifte, där köparna allt mer vill utesluta de fossila alternativen från sina prisjämförelser, trots att de fortfarande är väsentligt billigare. Det beror såklart på att trycket från både konsumenter och politiska instanser, för att inte tala om medarbetare, växer hela tiden. Det skapar förhoppningsvis en framtida marknad för vätgasen. Vibeke utvecklar resonemanget.

– Idag är vätgasen ett alternativ som diskuteras av våra kunder. Går vi tillbaka så kort som fem år i tiden avskrev man vätgasen på ekonomiska grunder utan att ens ge det en chans.

Drömmen om Luleå 2031

Det är verkligen nu det händer för vätgasen i Sverige. Men vad har hänt om 10 år? Hur ser det ut i Luleå år 2031, om Vibeke och ABB får drömma?

– Om 10 år hoppas jag att BotnialänkenH2 är en självklar del i det industriella ekosystemet i Luleå, och att vätgasen är en helt naturlig energibärare. Jag hoppas att de insatser som vi, Uniper och Luleå Hamn nu gör i projektet har bidragit till en ännu större entusiasm på området, och att Botnialänken var en del i att etablera vätgasen i Sverige på riktigt. Till sist hoppas jag att vi känner en stolthet och kan säga att: ”Wow, det var faktiskt vi som mitt i en pandemi lyckades åstadkomma verklig förändring för omställningen av svensk industri”.

Med dessa ord lämnar vi både Henrik Vuorinen och Vibeke Gyllenram till att fortsätta arbetet med vad som i framtiden förhoppningsvis kommer att ses som ett stycke svensk industrihistoria.