Drifttidsförlängning av kärnkraft
= fossilfri energi för framtidens behov
I Unipers långsiktiga strategiska plan för kärnkraften ingår ett initiativ som utvärderar förutsättningarna för att förlänga drifttiden på Oskarshamn 3 med ytterligare 20 år.
– Vi utvärderar de tekniska förutsättningarna för att kunna förlänga drifttiden för våra anläggningar, vi tittar även på andra faktorer som exempelvis Sveriges framtida elprognoser och om förlängningar är affärsmässigt hållbart berättar Mats Yngvesson, projektledare för initiativet.
Initiativet omfattar även reaktorerna i Ringhals och Forsmark, det vill säga alla anläggningar som Uniper är delägare i.
– Det är klart en fördel att vi är flera som arbetar med det här, vi som bransch är beroende av varandra, och har mycket utbyte med varandra, säger Mats, som har tio års erfarenhet från teknikavdelningen på OKG. 2019 började han på Sydkraft Nuclear Power i Malmö och arbetar idag med teknikfrågor inom kärnkraft.
Ökat behov av fossilfritt
Kärnkraften har potential att producera fossilfri el i decennier, längre än planerat. Denna potential utvärderas inte bara i Sverige, utan också av andra länder. Längst har man kommit i USA, där en rad kärnkraftverk fått förlängda licenser på upp till 80 års drift.
Alla idag aktiva kärnkraftverk i Sverige togs i drift mellan 1980-1985. De svenska kärnkraftverken är byggda för att hålla väldigt länge, betydligt längre än de 60 år som är planerat idag. Att fasa ut samtliga verk år 2045, till förmån för andra energislag, skulle vara en stor utmaning i en kontext där samhällets energibehov bara ökar och där samhället samtidigt behöver bli fossilfritt snabbt.
Planerbar och stabiliserande el
En drifttidsförlängning av svenska kärnkraftverk i ytterligare 20 år är en attraktiv möjlighet, som innebär att 1 000 TWh fossilfri el kan produceras extra. Det räcker till att driva samtliga elbilar i Sverige i 74 år och är ett smart sätt att ta till vara på resurser som redan finns. Förutom att se över de tekniska förutsättningarna och lägga en åtgärdsplan som siktar på att hålla igång O3 till 2065, så finns det en rad andra aspekter som vägs in i utvärderingen av en möjlig drifttidsförlängning.
Möjligheten att upprätthålla kompentens, bemanning och en leverantörsmarknad för att kunna driva kärnkraften i ytterligare 20 år, är andra frågor som vägs in i initiativet.
– Det stora beslutet om att förlänga O3s drifttid till 2065, kommer antagligen inte att tas förrän någon gång på 2030-talet. Däremot behöver grunden för ett sådant beslut läggas idag om det överhuvudtaget ska vara möjligt. För att kunna blicka långt fram är det viktigt att anläggningen mår bra, både nu och på sikt, avslutar Mats.