Malmö,
28
Januari
2022
|
08:35
Europe/Amsterdam

Energi- och valåret 2022

Om varför Sverige behöver ny politisk samsyn om elsystemet

Den intensiva debatten om höga elpriser som pågått sedan december månads prisrekord är en viktig påminnelse om att vi inte kan ta elsystemet för givet. I det korta perspektivet är situationen svår att påverka. I det lite längre perspektivet är däremot det mesta möjligt. Det är därför viktigt att energipolitiken skapar rätt förutsättningar för investeringar i framtidens konkurrenskraftiga och fossilfria elsystem.

En del av detta är beslutet om att lämna tillstånd för slutförvaret för använt kärnbränsle som regeringen nu fattat. Detta är en milstolpe och innebär att en avgörande del av kärnkraftens livscykel nu har fått en lösning. Med beskedet skapas förutsättningar för en mer långsiktig planering och fullt fokus på investeringar i drifttidsförlängning av den existerande kärnkraften.

Vi befinner oss nu inte så långt ifrån de inom klimatpolitiken viktiga målåren 2030 och 2045, och det finns några frågor som vi måste prata om, och som energidebatten under valåret borde handla om. Först och främst måste vi vara överens om hur stort framtidsbehovet av stabil, konkurrenskraftig och fossilfri el egentligen är. Svenska Kraftnäts senaste prognos pekar på uppemot 300 TWh fram till 2045 - drivet av omställningen inom industrin och transportsektorn. En efterfrågan på uppemot 300 TWh innebär att vi måste bygga eller reinvestera i mellan 200 och 250 TWh elproduktion plus elnät, lagring, stödtjänster med mera till 2045.

Enkel matematik visar att det motsvarar drygt 10 TWh om året, en nivå som vi hittills varit nära att uppnå när den svenska kärnkraften byggdes ut på 70- och 80-talet, och faktiskt också under senare år med vindkraftens expansion. Vi vet med andra ord att det är görbart, men också att det kräver stora insatser, både i form av kapital, kompetens och gynnsamma regelverk.

Elen ger konkurrenskraft för Sverige

Den intressanta lektionen från utbyggnaden av elproduktionen under 70- och 80-talet var att den stimulerade och möjliggjorde ett bränslebyte från olja till el. Det var med andra ord elen som kom först, och bytet som följde därefter. Det är precis samma resa vi ska göra nu - bränslebyte från fossil energi till icke-fossil el och vätgas. Ett effektivt elsystem skapar möjligheter, som sprider sig som ringar på vattnet genom ekonomin. Elintensiva verksamheter söker sig till länder och områden där förutsättningarna är goda. Om vi vill att den svenska stålindustrin ska bli världsledande på fossilfritt stål och kemiindustrin banbrytande i utvecklingen av fossilfria kemiska produkter, ja, då måste vi också ha ett elsystem som gör det möjligt att räkna hem de investeringar i mångmiljardklassen som helt säkert kommer att krävas.

Det är ett nytt läge nu. De senaste trettio årens gradvisa effektiviseringar och miljöförbättrande åtgärder inom industri och transportsektor har varit viktiga, men dessa åtgärder kommer endast täcka en bråkdel av det behov som kommer. El på bred front, i kombination med vätgas, är det som krävs för att vi ska kunna ta nästa kliv i jakten på fossilfrihet.

Sveriges industriella framtid står på spel

Under den kommande mandatperioden avgörs det om vi har några utsikter att klara av omställningen eller inte. Därmed handlar riksdagsvalet i september inte bara om de kommande fyra åren, utan om vår industriella framtid. Och av det skälet är det extra viktigt att energifrågorna finns högt upp på dagordningen.

Vilka är då problemen som söker en lösning? Mest påtagligt i det korta perspektivet är naturligtvis de höga elpriserna. Prischocken sägs bero på höga naturgaspriser - vilket i någon mening naturligtvis stämmer. Men själva grundorsaken till att den södra halvan av Sverige numera är helt exponerat för de europeiska elpriserna har vuxit fram under längre tid. När man lägger ihop elområde 3 och 4 har den installerade effekten sjunkit under den senaste tioårsperioden, trots en växande befolkning, och trots att vindkraften har tredubblats under samma period. Utbyggnad av elproduktion har i princip endast skett i elområde 1 och 2, vilket ökat obalanserna i landet.

Vi behöver en gemensam verklighetsbeskrivning

Det är alltid mycket enklare att diskutera en fråga om alla utgår från samma verklighetsbeskrivning. Detta är mitt försök att bidra till en sådan beskrivning som förhoppningsvis de allra flesta kan ställa upp på.

Det är sant att södra Sverige har ett effektproblem. Det är samtidigt sant att överföringskapaciteten från norra till södra Sverige är underdimensionerad. Det är vidare positivt att utbyggnaden av vindkraften går i snabb takt, och det är på samma gång sant att utbyggnaden av väderberoende elproduktion behöver matchas av planerbar produktion. Batterilagring kommer att spela en roll, men är inte moget för storskalig utrullning än på några decennier. Vätgasen är en nyckel till fossilfrihet, och behöver extra stöd under det kommande decenniet. Tillståndsprocesserna i Sverige är alldeles för oförutsägbara och långsamma.

I debatten uppfattas dessa frågor ibland som motstående, när de i själva verket är del av samma helhet. Ett växande elbehov skapar möjligheter för alla, vilket borde göra det enklare att nå samsyn. Men först behöver energidebattens aktörer sluta uppfatta andras intressen som direkta hot mot sina egna.

Stabil och långsiktig politik är helt avgörande

Den absolut viktigaste rollen som politiken har i relation till energisystemet är att ha en vision om ett klimatneutralt Sverige som också är en ledande fossilfri industrination, samt att skapa långsiktiga och stabila regelverk med incitament som styr i rätt riktning. Bara då kommer marknadens aktörer att våga investera i den enorma skala som vi nu måste för att klara omställningen.

Så, om jag får önska något av den energipolitiska diskussionen under 2022 så är det följande. Låt debatten ta avstamp i de fysiska förutsättningar som krävs för ett fossilfritt och leveranssäkert elsystem. Planera utifrån behoven som de har definierats i de olika färdplanerna för fossilfrihet. Utgå från att Sverige om 23 år fortsatt kommer att vara en betydande industrination, men en fossilfri sådan. Släpp enskilda energislag och tänk istället på vilka egenskaper elsystemet som helhet behöver ha för att kunna leverera på samhällets behov.

Kortsiktiga opinionsmässiga vinster på energiområdet sker på bekostnad av Sveriges möjligheter att uppnå klimatmålen och att vara den ledande fossilfria industrinationen. Låt gärna denna insikt bidra till det mod och den politiska handlingskraft som krävs för att skapa förutsättningar för det fossilfria Sverige genom en långsiktig och bred energiöverenskommelse. 

Johan Svenningsson
VD, Uniper Sverige