Fiskarna vid Barsebäcksverket
Fiskarna i havet. Och på land.
På Barsebäcksverket pågick en kanske oväntad sidoverksamhet under 1980-talet. På den delen av anläggningen som idag mest består av gräs- och buskage, där vår gamla brandstation ligger, odlades lax och öring. Under en kortare period föddes även kräftor upp. Uppfödningen skedde i tio stora utomhusbassänger, vilka nu är borttagna sedan länge.
Fiskodling som forskningsprojekt
Vattnet som användes för fiskodlingen var vanligt havsvatten som man höll vid en temperatur på runt 10 grader året runt, det var bra för att laxarna skulle växa så bra som möjligt. Om vattnet behövde värmas upp kunde man använda det uppvärmda havsvattnet från elproduktionen. Kräftorna föddes upp i sötvatten från egen brunn, men de gillade inte brunnsvattnet och försökte ofta rymma. Det var inte ovanligt att de som skötte den anläggningen fick gå runt och samla ihop förrymda kräftor från gräsmattorna på morgonen när de kom till jobbet.
Från börjar drevs odlingen som ett forskningsprojekt där man ville se om och hur man kunde utnyttja det uppvärmda vattnet för att öka produktiviteten jämfört med en vanlig fiskodling. I slutet försökte man dock driva det som kommersiellt företag men den årliga produktionen var för liten och gav ingen lönsamhet.
Barsebäck och vattentemperaturen - är multe här för att stanna?
I havet utanför verket finns väldigt fina sandbottnar som är viktiga som reproduktionsområde för fisk, därför är vattnet framför anläggningen fiskeskyddsområde. Under driftstiden medförde det varma utloppsvattnet påväxt av alger och sjögräs och gjorde bottnarna utanför anläggningen till en gynnsam lekplats. Fiskarter som gillar kallt vatten flyttade på sig och andra sorter sökte sig hit.
Efter att driften upphört har påväxt och andra förhållanden återgått till hur det var tidigare. En art som fortfarande kommer hit på somrarna är den tjockläppade multen. En medelhavsfisk som tagit sig upp till svenska vatten och som ofta förekommer där det finns varmt utloppsvatten. Till oss kommer den fortfarande trots att det var många år sedan vi upphörde med driften och vattnet återgått till en för Lommabukten normal temperatur. Kanske är det helt enkelt så att den tjockläppade multe gradvis har anpassat sig till kallare vatten.