Klimat och kärnkraft – hand i hand

Handen på hjärtat, hur långt är du beredd att följa din övertygelse?

För den finska miljöaktivisten och kärnkraftsvännen Tea Törmänen blev den sträckan längre än för de flesta. Via universitetet i Exeter, England, tog sig Tea hela vägen från finländska Karelen till vattnen utanför Kanada och USA där hon studerade späckhuggare. På sitt sätt var det kanske en smula talande att hon valde att studera en av världshavens mest missförstådda varelser, ökänd för sin farlighet, men i själva verket ett väldigt socialt djur.

Men nu går vi händelserna i förväg. När vi får chansen att prata med Tea Törmänen om miljö och kärnkraft en ruggig torsdag i oktober svarar hon eftertänksamt – men utan att tveka:

– Ända sen jag var liten har jag velat förändra världen, och jag har alltid varit miljöentusiast. När jag ser någonting i behov av förändring – agerar jag. Jag har inte något val, särskilt inte efter att mina döttrar föddes. Om inget annat så är jag skyldig dem att kämpa för deras framtid.

Som barn var Teas miljöengagemang såklart ännu inte kanaliserat, men att få följa med sin mamma, aktiv i finska Samlingspartiet, med ut på dörrknackning och flygbladsutdelning gav den unga Tea redskap som skulle komma väl till pass senare i livet. Som äldre kände hon att Samlingspartiet inte var hennes politiska hem, och sökte sig vidare till Liberalpartiet.

Det tog inte lång tid innan hennes engagemang för en hållbar framtid övertygade partimedlemmarna om att hon var rätt person att stå i förgrunden, och rampljuset. När partiordföranden avgick 2019 blev Tea ombedd att ta över.

Men med en nyfödd bebis å ena sidan och styrelseförpliktelser å andra insåg hon att hon behövde fundera över sin framtid – och fatta några tuffa beslut. Hon beslutade sig för att hennes förmågor skulle komma till större nytta hos De Gröna, Finlands gröna parti, och styrde riktningen dit. Efter partibytet flyttade hon så småningom tillbaka till Karelen och startade en lokalavdelning av partiets underorganisation ”Gröna för Vetenskap och Teknologi”, där hon idag är ordförande.

Kärnkraftspositiv betyder inte klimatnegativ – tvärtom

Finskt beslutsfattande har länge varit internationellt beundrat för sin förmåga att i möjligaste mån prioritera mål över medel, utan att fastna i ideologiska diskussioner eller långdragna beslutsprocesser. Beslutet om slutförvaret av kärnbränsle är ett exempel där pragmatismen vann över prestigen. Det faktum att även landets gröna parti accepterar både existerande och ny kärnkraft är ett annat exempel.

När det kommer till energipolitik är insikten om att det är bråttom att skaka fram fossilfria lösningar påtaglig hos den finska ungdomen. Kanske som en följd av detta ser 59 procent av finländarna under 25 år kärnkraft som ett av de energislag som krävs för att stoppa klimatförändringarna. I befolkningen överlag har acceptansen för kärnkraft som en del av lösningen på klimatfrågan ökat från 40 till 51 procent sedan 2012. Trenden som genomsyrar det finska samhället är tydlig.

Det är här SMR, Små Modulära Reaktorer, kommer in i bilden. Tea berättar hur den nya kärnkraftstekniken kan ge planerbar elproduktion, som samtidigt bidrar till en fossilfri framtid.

– Med SMR undviker vi problemen som har lett till förseningarna och komplikationerna i Olkiluoto 3. Flexibiliteten och skalbarheten i en SMR gör att vi kan använda ny, fossilfri teknologi i stor skala för att möta framtidens elbehov – som är så mycket större än de flesta ännu har förstått.

Kärnkraften till COP26

När vi pratar med Tea är hon på väg till COP26 i Glasgow, där hon för första gången är med och deltar på plats.

– Jag har många förhoppningar på COP26, bland annat att kärnkraft får ta plats i den Gröna Zonen. Klimatförändringarna sker nu och vi har inte tid eller råd att exkludera några hållbara alternativ.

Utöver att få kärnkraft hållbarhetsklassat är Tea övertygad om att det behövs ökade incitament för länder att faktiskt klara de klimatmål de satt. Det behövs fler åtaganden om att stoppa investeringar i fossila bränslen, och större investeringar i ren teknik. Ett sätt att uppnå det är genom en global prissättningsmekanism för koldioxidutsläpp:

– Vi har forskningen, vi har åtaganden från världens regeringar. Vad som behövs nu är fler initiativ för att skapa verklig förändring. De nationella åtagandena är i sig inte tillräckliga, och det saknas konsekvenser för länder som missar sina uppsatta mål. Vi behöver finansiella incitament för att begränsa utsläpp, där alla måste bidra.

Drömmen om Finlands första SMR

När vi frågar Tea hur det ideala elproduktionssystemet skulle se ut märks att hon har tänkt på frågan tidigare:

– Utöver att använda fossilfri, lågutsläppande teknik är idealsystemet för elproduktion yteffektivt och tar så lite av naturens yta i anspråk som möjligt. Helt enkelt en blandning av vind-, sol- och kärnkraft – placerat i områden där de har minimal inverkan på naturen.

Användningen av SMR skulle ge en stabil bas för elsystemet, ett perfekt komplement till de förnybara, väderberoende energislagen. Och Finland är inte alltför långt ifrån att göra denna nya teknik till verklighet. Flera finska städer har börjat titta närmare på SMR som ett sätt att säkra fossilfri värme till sina invånare. Detta skulle innebära att Finland återigen skulle bli en pionjär i ta en ny kärnkraftsteknik från ritbordet till praktisk verklighet. Frågar du Tea så är det fullt möjligt att ha en aktiv SMR i Finland innan 2020-talet är över.

Så när du inom tio år hör om små kärnkraftsreaktorer som ger Finland fossilfri värme ska du alltså inte bli förvånad. Det är troligtvis Tea Törmänen och hennes likasinnade i den finska politiken från vänster till höger som har fortsatt att jobba outtröttligt för ett säkert, hållbart och miljövänligt energisystem.