Så tar vi hand om avfall från kärnkraftverken
Inget lämnas åt slumpen, rivningen och hanteringen av avfallet följer noggranna processer.
Barsebäcks två kärnkraftsreaktorer har varit stängda sedan 1999 respektive 2005. Sedan dess har en noggrann och säker process för rivning och hantering av avfall varit igång.
Innan nedmontering och rivning av kärnkraftverket kan börja genomförs en radiologisk kartläggning för att fastställa anläggningens radiologiska status. Kartläggningen inkluderar genomgång av existerande data, beräkningar, mätningar, provtagning och analyser. Kartläggningen ligger sedan till grund för avvecklingsprocessen och beslut vad gäller olika nedmonteringstekniker (till exempel hands on eller fjärrstyrt), dosuppskattningar, indelning av avfallet i olika riskkategorier, logistik av avfallsflöden, precisering av avfallsvolymer, dimensionering av friklassningskapacitet och kostnadsuppskattningar.
Den radiologiska nedmonteringen och rivningen är uppdelad i ett antal delmoment, och varje delmoment anmäls till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) innan det påbörjas.
Det mest omfattande arbetet har varit att dela reaktorernas interndelar och packa ner dem i strålskyddande behållare. Efter nedpackningen transporterades lådorna ut till det tillfälliga mellanlagret vid hamnen på anläggningen. Just den delen av projektet avslutades under hösten 2019. Nästa del i den radiologiska rivningen pågår just nu. Det handlar om att såga upp reaktortankarna i mindre delar – även de ska packas ned i strålskärmande behållare och transporteras till det lokala mellanlagret.
– De kommande fem åren sker rivning av reaktortanken, biologiska skärmen, reaktorinneslutningen, systemrivning i turbinbyggnaderna och avfallsbyggnaden. Inför varje delmoment görs förutom en detaljerad tidplan för nedmontering och rivning också en detaljerad plan för avfallshantering, berättar Katarina Norén, chef för avdelning avfall på Barsebäck.
I Sverige sker omhändertagande och slutförvaring av kärnavfall i enlighet med det ”svenska systemet”, ett system som beroende på kärnavfallets egenskaper omfattar olika alternativa hanteringsvägar till slutliga mottagare. De avfallshanteringsvägar som används under nedmontering och rivning av Barsebäcksverket är:
- Friklassning
- Extern behandling
- Markförvar
- Slutförvar i SKB:s anläggning vid Forsmark(Svensk Kärnbränslehantering AB)
Friklassning avser den friklassning som utförs på Barsebäcksverket. Extern behandling avser bearbetning av avfallsmaterialet med efterföljande friklassning av Cyclife Sweden AB (extern samarbetspartner). Deponi av kärnavfall sker i markförvar eller i SKB:s slutförvar.
– Markförvar kan utnyttjas under förutsättning att vi får tillstånd för detta. Annars hamnar kärnavfallet på deponering i SKB:s slutförvar. All avfallshantering från rivningen av Barsebäcksverken följer strikta processer och tydliga regelverk, säger Katarina.
Olika typer av avfall
Sammantaget uppskattas nedmontering och rivning av Barsebäcksverket ge upphov till cirka 419 000 ton avfall. Merparten av det avfallet är konventionellt avfall, cirka 382 000 ton, medan resterande cirka 37 000 ton bedöms vara radioaktivt. Det finns olika nivåer av radioaktivitet i detta avfall, och avfallet är radioaktivt olika länge (det kan vara kortlivat mycket lågaktivt, kortlivat låg- och medelaktivt eller långlivat låg- och medelaktivt). Detta avgör hur olika typer av avfall hanteras.
Material som aktivitetsmässigt kan klassas som rent friklassas och får användas utan strålsäkerhetsrelaterade restriktioner och hanteras som konventionellt avfall. SSM:s föreskrifter styr friklassningsprocessen. Efter godkänd friklassning lyder materialet inte längre under kärntekniklagen och strålskyddslagen, utan kan hanteras som konventionellt avfall. Friklassning innebär alltså att inga strålskyddsrestriktioner längre är tillämpbara på materialet, eftersom riskerna med den tillåtna kvarvarande radioaktiva föroreningen är så små att de kan betraktas som försumbara.
Hur går friklassningen till?
Friklassningsprocessen börjar med att man tittar på vilken roll materialet har haft i det aktiva kärnkraftverket. Detta mynnar ut i en riskkategorisering, där ett material bedöms utefter sannolikheten för radioaktiv förorening. Detta baseras bland annat på mätningar och driftshistorik. När man sedan rivit behöver man verifiera den här kategoriseringen, med hjälp av nya mätningar. Man mäter dels ytaktivitet, dels masspecifik aktivitet. Avfallet måste uppfylla kraven för båda för att materialet ska bedömas som friklassningsbart.
När materialet väl är mätt, måste mätningarna granskas och godkännas. Den som gjort mätningen, den som är utvärderare/granskare och den som godkänner får inte vara samma person. Det går alltså till exempel inte att godkänna det man själv mätt. Alla steg i processen registreras i ett informationshanteringssystem, från mätning och granskning till godkännande. Marcus Persson arbetar som friklassningsingenjör på BKAB med processansvar för friklassningprocessen. Han säger:
– Det är viktigt att förstå vilket rigoröst regelverk det finns i systemet runt friklassning av avfall från kärnkraftverken. Vi utgår från tydliga föreskrifter från Strålsäkerhetsmyndigheten och processen runt friklassning av material får med våra system och processer en viktig kvalitetssäkring och spårbarhet.
Vad händer med friklassat avfall?
När avfallet är friklassat transporteras det till en konventionell avfallsmottagare. Det friklassade avfallet kan gå till materialåtervinning, energiåtervinning eller deponi. En del av avfallet, främst metall, behöver en mer avancerad bearbetning och rengöring innan det kan friklassas. En del av metallen kommer att smältas som en del av behandlingsprocessen och för detta arbete skickas det till Cyclife Sweden AB, som är ett företag specialiserat på behandling av radioaktivt material och säker friklassning och återvinning.
Det radioaktiva avfallet kommer huvudsakligen att transporteras bort på båt, och transporteras antingen till slutförvar, till Cyclife för behandling eller till markförvar. Avfallstransporter till markförvar och till Cyclife kommer också ibland ske på lastbil. Det konventionella avfallet transporteras huvudsakligen bort på lastbil. Detta görs av godkända transportörer till godkända avfallsmottagare.