På jakt efter Karlshamnsandan

Sitter det i väggarna? Kanske följer det med i det kommunala dricksvattnet? Eller är det möjligen något som lärs ut redan i grundskolan? Vi pratar om Karlshamnsandan – att de anställda ställer upp för varandra, att verket alltid levererar när det behövs som mest och den fina gemenskapen som märks tydligt så snart man kliver in på verket. 

Att Karlshamnsverket är till åren kommet märks på flera sätt. Den boxiga arkitekturen, de långa korridorerna i kontorsdelen, patinan som återfinns bland annat ute i den 206 meter långa turbinhallen efter många år i trogen tjänst. Över 50 år. Karlshamnsverket, ett så kallat oljeeldat kondenskraftverk, togs i drift redan 1969. Till en början för att agera baskraft, för att sedan på 1980-talet växla över mot topplast och effektreserv. Trots sitt lätt bedagade yttre är verket mekaniskt i gott skick. Under 2021, som var ett år med ovanligt hög produktion – mer än de tio föregående åren tillsammans – hölls en hundraprocentig tillgänglighet. Varje gång verket behövdes, levererade det. Bättre betyg är svårt att få för ett kraftverk vars viktigaste uppgift är att agera livlina i det nordiska kraftsystemet. 

Fokus på människorna 

Baskraft och reservkraft skiljer sig åt på flera sätt. Bland annat som arbetsplats. 

– Att jobba på ett reservkraftverk är speciellt. Det ställer krav på oss personal att kunna växla tempo väldigt fort. Från en lugnare period när vi arbetar med underhållsåtgärder till full produktion, säger Jörgen Andersson, gruppchef på underhållsavdelningen. 
Hur organiserar man sig då bäst för att kunna ställa om kvickt? Och för att få en uthållighet om det blir längre ihållande perioder med produktion – som det blev i november och december 2021? 

– När vi kör båda våra block, eller ligger i tvåtimmars beredskap för att kunna starta upp, krävs det extra bemanning på driftssidan. Då går underhållspersonal in och stöttar. Alla hjälps åt och det blir extra tydligt när vi har mycket körning. Omvänt hjälper driftpersonalen till och gör underhållspunkter när produktionen ligger nere, förklarar Jörgen. 

Engagemanget lyser igenom när han berättar. För honom och hans personal är det självklart att finnas där när samhället behöver det som mest. 

– 2021 var det tuffaste året jag haft sedan jag började 1990. Ett tag var det väldigt mycket jobb och ett intensivt problemlösande för att se till att allt rullade på. Oerhört krävande, men också fantastiskt stimulerande och utmanande. Alla på verket tog i tillsammans och vi lyfte varandra. En riktigt fin känsla. 
 

På tårna 

När det var som mest hektiskt klev Ingmar Svensson, 67, och som varit pensionerad sedan drygt ett år tillbaka, in i sin gamla roll som skiftingenjör. 

– Jag har inte haft några tråkiga dagar under mina 50 år på verket utan alltid trivts väldigt bra, så för mig var det självklart att säga ja när min gamla chef ringde och frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp. 

Flera gånger fick han åka in mitt i natten för att starta upp produktionen, ett av de mer krävande arbetsmomenten där stor erfarenhet är ett plus. För Ingmar är samhällsansvaret påtagligt – att det arbete som utförs på Karlshamnsverket är viktigt. 

– Samhället förväntar sig att vi finns där när det uppstår effektbrist eller någon form av störning på elnätet. För mig personligen är det en stark driftkraft att se till att vi i alla lägen kan leverera. Inget får gå fel, man känner på jobbarkompisarna och stämningen att alla är på tårna när vi går in i produktion. Vi höjer och pushar varandra. 

En anledning till att Ingmar har trivts så bra är den goda gemenskapen med arbetskamraterna, att alla är frikostiga med att dela med sig av sina specialistkunskaper och att arbetet innebär stor frihet. Men också ett stort ansvar. 

Jörgen Andersson lyfter också detta med öppenheten och delaktigheten. 

– Eftersom vi är en liten organisation är det viktigt att vi hjälps åt. Dyker det upp ett problem samlar vi de kompetenser som berörs och reder ut det tillsammans. Jag upplever ingen prestige kring vem som löser det. Det viktiga är att vi löser det. 
 

Karlshamnsandan inringad

Är det här någonstans vi hittar kärnan och själva Karlshamnsandan? Det känns så. Men den är inte helt lätt att sätta fingret på. Beskrivningen av fenomenet skiljer sig nämligen åt beroende på vem man frågar. Någon svarar att det handlar om att vi alltid ställer upp och alltid levererar. En annan om att det är ett slags jävlaranamma och att det handlar om den där tempoväxlingen som ställer krav på både den enskilde och organisationen. En tredje trycker på gemenskapen och samarbetet.

– Jag är ganska säker på att jag svarar för alla på verket. Trots att det var oerhört intensivt hösten och vintern 2021 så var det något som stärkte oss och som visade att vi har en viktig funktion att fylla. Och så lärde vi oss massor och fick återigen ett kvitto på att kraftverket kan leverera när det behövs som mest. Dessutom tror jag att vi stärkte vår Karlshamnsanda, säger Jörgen Andersson och spricker upp i ett brett leende.

Det är tidig mars och de första strålarna från vårsolen slår in genom de högt placerade fönstren i den stora turbinhallen. Jag funderar på om jag trots alla samtal med personal i olika delar av verksamheten, från den nyanställda på labbet till den som varit absolut längst i verksamheten, verkligen lyckats ringa in var Karlshamnsandan kommer från. Traditionen? Absolut. Chefernas sätt att leda? Så klart. Men till syvende och sist handlar det om de anställda. Det är mellan dem som andan förvandlas från något luddigt, lite svävande och svårgripbart till något som faktiskt syns. Och känns.