Avveckling av kärnkraft

Av Sveriges tolv kommersiella reaktorer är det fyra som för närvarande är under avveckling och rivning. Det gäller Barsebäck 1 och 2, och Oskarshamn 1 och 2.

Först ut att avvecklas var kärnkraftverket i Barsebäck som stängdes efter ett politiskt beslut. Barsebäck 1 stängdes den 30 november 1999 efter en uppgörelse mellan staten, dåvarande Sydkraft och Vattenfall. Barsebäck 2 stängdes den 31 maj 2005 efter en liknande uppgörelse.

Målet är att genomföra en ansvarsfull, säker och kostnadseffektiv rivning. Den första etappen av rivningen är att demontera reaktortankarnas interna delar och placera dessa i ett lokalt interndelslager på anläggningsområdet. Första etappen planeras vara genomförd 2019. Därefter är den stora rivningen beroende av att det finns ett förvar som kan ta emot det radioaktiva avfallet. Ett sådant förvar ska byggas i Forsmark.

I Oskarshamn står de två äldsta reaktorerna på tur för avveckling och rivning. Under 2015 beslutade OKG:s styrelse att stänga Oskarshamn 1 och Oskarshamn 2, efter en längre tid med låga elpriser och en hög beskattning inte gjorde reaktorerna lönsamma längre. Beslutet innebar att Oskarshamn 2, som vid tidpunkten för beslutet befann sig mitt i ett moderniseringsprojekt, inte skulle återstarta. Under 2017 stängdes också Oskarshamn 1 efter 45 års elproduktion i samhällets tjänst.

På OKG pågår för närvarande ett intensivt planerings- och förberedelsearbete både vad gäller projektering och tillståndshantering, men också att tömma O1 och O2 på bränsle. Detta för att skapa förutsättningar att påbörja den storskaliga nedmonteringen och rivningen omkring år 2020.

Följ med Pia som arbetar med rivningen av Barsebäcksverket

Kärnkraftens avfall

Oavsett frågan om kärnkraftens framtid så finns i dag kärnavfall som måste tas om hand på kort och lång sikt för att skydda människor och miljö. Ansvaret för hanteringen ligger helt och hållet på kärnkraftsbolagen, som gett i uppdrag åt Svensk Kärnbränslehantering (SKB) att driva Sveriges största miljöskyddsprojekt. SKB samägs av kärnkraftsbolagen.

Systemet för att ta hand om det svenska radioaktiva avfallet består av ett antal anläggningar som tillsammans bildar en säker kedja. De första delarna i systemet kom till redan under tidigt 1980-tal, andra återstår att bygga. Avfallets radioaktivitet avgör hur det hanteras.

Sedan 70-talet har SKB utvecklat en metod för att kunna hantera och slutförvara det använda kärnbränslet på ett säkert sätt under långa tidsrymder. Metoden innebär att bränslet läggs i kopparkapslar som omges av bentonitlera cirka 500 meter ner i det svenska urberget.

I mars 2011 ansökte SKB hos Strålsäkerhetsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen om tillstånd att få bygga Kärnbränsleförvaret i Forsmark. I början av 2030-talet räknar SKB med att anläggningen kan ta emot de första leveranserna av använt kärnbränsle för slutförvaring.

SKB har också ansökt om att få bygga en inkapslingsanläggning i Oskarshamn, i anslutning till mellanlagret Clab. I anläggningen ska det använda kärnbränslet kapslas in innan det transporteras till Kärnbränsleförvaret i Forsmark. Inkapslingsanläggningen ska stå klar samma år som Kärnbränsleförvaret.

 

Finansiering genom kärnavfallsfonden

Enligt svensk lag är det kärnkraftsföretagen som ska stå för alla kostnader för att ta hand om och slutförvara kärnavfallet. De ska också bekosta rivningen av kärnkraftverken och andra kärntekniska anläggningar.

Sedan mitten av 70-talet avsätter kärnkraftsföretagen pengar för att täcka kostnaderna för detta. Medlen förvaltas av Kärnavfallsfonden. Förutom de avgifter som de betalar, ställer de också finansiella säkerheter för avgifter som ännu inte betalats in till fonden och för oförutsedda händelser. Säkerheterna uppgår totalt till cirka 30 miljarder kronor.

SKB gör regelbundet en beräkning av de framtida kostnaderna för att ta hand om kärnavfallet. Vart tredje år lämnas den till Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM. Efter granskning lämnar myndigheten sitt förslag till avgift för de kommande åren till regeringen, som fastställer avgifternas storlek.

Historiskt har avgiften som kärnkraftsföretagen betalat pendlat mellan ett och två öre per levererad kilowattimme el. För perioden 2015–2017 har dock regeringen beslutat att den ska ligga på fyra öre.

Även efter att en reaktor permanent ställts av är kärnkraftsföretagen enligt svensk lag skyldiga att betala avgift. Om samtliga reaktorer på en plats är permanent avställda, som i fallet med Barsebäck, behöver ett ev. underskott i fonden täckas via direktinbetalningar från anläggningens ägare.

Enligt den senaste beräkningen kommer den totala kostnaden för det svenska kärnkraftsprogrammet, från start till mål, att uppgå till cirka 141 miljarder kronor.

Blomma i förgrunden och höghus i bakgrunden

Mer om kärnkraftens roll i samhället

Uniper logo Turbinaxel | Uniper

Mer om framtidens kärnkraft