Kraftverket som blir yngre för varje år som går

Från början var de svenska kärnkraftverken godkända för 40 års drifttid. För Oskarshamn 3 (O3) som togs i drift 1985 skulle det innebära att endast två år återstår innan tillståndet löper ut. Eftersom O3 är Sveriges enskilt största elproduktionsanläggning med en årlig elproduktion på cirka 11 TWh, motsvarande elförbrukningen hos en halv miljon villor, skulle en stängning få betydande konsekvenser för elförsörjningen. Så vad hände istället? Vi talar med Johan Lundberg, vd på OKG, för att höra hur det gick till. 

– Ett kärnkraftverk är en avancerad teknisk installation. Delar slits och den tekniska utvecklingen går framåt, samtidigt som samhället ställer nya och delvis andra krav på anläggningen. Därför sker löpande underhåll av alla kärnkraftverk, inklusive O3. Större delen av underhållet sker årligen under de så kallade revisionsperioderna. Men vi tog sikte på att förlänga den tekniska livslängden till 60 år istället för de ursprungliga 40. Därför har vi under den senaste femtonårsperioden genomfört flera större åtgärder, säger Johan Lundberg.

O3:an har förutsättningar för drift fram till 2045. För att uppnå det målet har en mängd åtgärder genomförts vid anläggningen. Utvecklingen för närmast tankarna till den klassiska filosofiska paradoxen Theseus skepp – enklast formulerad som frågan om det fortfarande är samma skepp om man har bytt ut alla dess delar. Nu har inte riktigt alla delar i O3:an bytts ut – reaktortanken eller själva pannan i hjärtat av anläggningen är en sådan del som inte kan bytas med mindre att man mer eller mindre bygger en helt ny anläggning. Reaktortanken har konstaterats vara av en så hög kvalitet att den utan problem klarar dubbla livslängden mot det ursprungliga drifttillståndet.
 

Effekthöjning och modernisering i flera steg 

Moderniseringen av O3:an har skett i flera steg, där ett av de största togs 2009 till 2012 när effekten på anläggningen höjdes med 20 procent till 1450 MW. Därmed blev O3:an en av världens största kokvattenreaktorer. I projektet ingick även uppdatering av många komponenter, alltifrån turbin till generator. 

Nästa större steg togs i augusti 2017 när Unipers styrelse fattade beslut om att investera i ett system för oberoende härdkylning vid O3:an. Krav på sådana system hade införts av Strålsäkerhetsmyndigheten som villkor för drift av svenska kärnkraftsanläggningar efter 2020. 

– Systemet säkerställer fortsatt kylning av härden vid ett långvarigt strömavbrott. Om det externa elnätet går ner snabbstoppas reaktorn och kylpumparna går över till batteridrift. Med det nya systemet adderas bland annat dieseldrivna kylpumpar som automatiskt startar vid behov. I samma veva påbörjades en långsiktig utveckling av plattformen för el och instrumentering, vilket inkluderar själva hjärnan i anläggningen, kontrollrummet, säger Johan Lundberg. 

Upprustning av kylvattenvägar vid årets revision 

Ett större projekt som genomförs under årets revisionsavställning är upprustningen av kylvattenvägarna till O3:an. Också detta är en del i arbetet för att förlänga livslängden på anläggningen. När anläggningen är i drift flödar varje sekund 55 000 liter vatten genom kanalerna. Efter att ha kylt den kondenserade ångan pumpas vattnet tillbaka till Hamnefjärden utanför kärnkraftverket. 

– Det är ett fascinerande arbete som genomförs långt nere under marken i tunnlar som har varit orörda sedan anläggningen driftsattes 1985. Genom att borra igenom betongen kommer man åt armeringen. Sedan svetsas kabelanslutningar fast och strömsätts. På så sätt förhindras armeringen från att rosta och livslängden förlängs, säger Johan Lundberg. 

Vid det här laget borde det vara uppenbart att det krävs framförhållning och långa planeringshorisonter för att driva ett kärnkraftverk. Kärnkraften har nu - tillsammans med vattenkraften - utgjort stommen i den svenska elförsörjningen under sex decennier. Och om Johan Lundberg och hans 600 medarbetare får bestämma har O3:an inte ens kommit upp i halva sin livslängd.