Vad är speciellt med Barsebäcksverket?

Tvärvetenskapligt projekt om kärnkraft som industriellt kulturarv 

Projektet löper över tre år och är ett samarbete mellan fyra kärnkraftsanläggningar som befinner sig i nedmontering och rivning. I Sverige är det Barsebäcksverket, i Storbritannien är det Sellafield i Cumbria och Dounray i norra Skottland och i Litauen är det Ignalina. Sinsemellan fyra väldigt olika anläggningar och med olika historia och tidshorisont för rivningsarbetet. Kärnkraft som kulturarv är ett nytt arbetsområde, både för anläggningarna men också för de olika museum, akademier och andra intressenter som deltar i arbetet. 

Under Sverigeveckan ingick bland annat ett heldagsbesök på Barsebäcksverket, en paneldebatt på Tekniska museet i Malmö och en workshop på Kulturen i Lund.

–Det tvärvetenskapliga perspektivet med detta projekt tilltalar mig. Det är en blandning av humaniora, landskapsarkitektur och vetenskap som ska dokumenteras till nästa generation. Erfarenheter från det förflutna kan ge input till vad platsen kan vara för framtiden. Och även vad platsen ska bevara som minnesmärke till kommande generationer samtidigt som den blir en del av de nya verksamheter som kommer att finnas på platsen, säger Mats Rosén från Kävlinge kommun under besöket på Barsebäcksverket. 

Första året träffades gruppen i England, i och nära Sellafield. Då genomlystes vad som pågår på de olika platserna samt vad det finns för utmaningar med området kärnkraft som kulturarv och även om det finns gemensamma framgångsfaktorer för att till exempel genomföra insamling av olika typer av material för att skildra platsernas industrihistoria. En utmaning är exempelvis att en del föremål som det är önskvärt att bevara är mycket skrymmande. 

Barsebäcksfokus 2023 

I år var fokus på Barsebäck och på frågan om vad som är speciellt med just detta kärnkraftverk. Kort sagt är det varken tekniken eller anläggningen i sig – Barsebäck var inte  det första kärnkraftverket i Sverige och tekniken är den samma som vid flertalet reaktorer. Verket producerade bra och var en välskött och robust anläggning. 

Det speciella är, enligt våra internationella gäster, anläggningens placering i det omgivande landskapet . Det syns på långt håll både i Skåne och från Danmark. Det är den politiska historien, som symbol för kärnkraften i Sverige. Motståndet mot kärnkraften som under många år riktades just mot Barsebäck samt de förtida politiska stängningarna och allt vad det innebar. 

Projektarbetet har för Barsebäcksverkets del bland annat lett till återupptäckten av ritningar som visar hur man tänkte runt landskapsplaneringen när man skulle börja bygga verket och via detta hur man tänkte runt sådana stora industriella anläggningsarbeten under sent 60-tal och tidigt 70-tal. 

Att forska om kärnkraft som industriellt kulturarv

Anna Storm är professor  vid Linköpings universitet. Hon forskar om ”Industrial afterlife”, det vill säga de kvardröjande spåren efter industriell verksamhet och dess sociala, kulturella och miljömässiga uttryck:  

– Projektet är viktigt för att dokumentera kärnkraften som på sätt och vis närmast har definierat andra halvan av 1900-talet. Både som teknik och vad den har betytt för oss, men även för att dokumentera vad framtida generationer behöver veta om kärnkraften.  Detta är ett unikt  samverkansprojekt som sträcker sig över flera olika branscher, kärnkraftsindustrin, akademin men även kultursektorn som representeras av de muséer som ingår i projektet, samt representanter från de olika kärnkraftskommunerna. Dessutom sträcker sig projektet över tre olika länder: Sverige, UK och Litauen. 

En handbok för arbetet med nukleärt kulturarv
Nästa år avslutas projektet efter den gemensamma arbetsveckan , då i Litauen. Utöver framdriften i de lokala projekten är planen att en handbok för arbetet med nukleärt kulturarv ska presenteras. En handbok som kan användas av professionella inom musei- och akademiområdena, men också av dem som arbetar på kärnkraftsanläggningar.

Doktor Egle Rindzeviciute från Kingston University i London är en av de drivande personerna bakom projektet. Hon fyller på med sina tankar efter Barsebäcksveckan: 

– Nuclear heritage som forskningsämne har blivit populärt under senare år. Jag tror att det beror på att kärnkraften definierar 1900-talet till stor del och nu rivs den i stor skala. Detta vill vi som forskar inom kulturarv bevara för framtida generationer. I Sverige har vi en lagstiftning som reglerar att alla kärnkraftsreaktorer ska rivas och marken återställas vid slutet av verkens livstid. I andra europeiska länder finns inte denna lagstiftning och där börjar man nu se över om anläggningarna kan transformeras till annan verksamhet istället för att rivas – efter nukleär nedmontering, så klart. Det tycker vi som forskar inom ämnet är positivt. För tänk om hela Romarriket rivits och återställts, då hade vi idag haft väldigt lite kunskap om den tiden. Ett annat särskiljande kännetecken med just Nuclear Heritage-forskning är att den är betydligt mindre polariserad än annan forskning inom kulturarv,  avslutar Egle innan hon samlar in gruppen som nu efter rundvandringen på Barsebäcks naturområde ska bussas tillbaka till anläggningen för middag.