Det blir ingen omställning om inte någon sätter fart

Ibland talas det om att samhällets pengar inte borde läggas på klimatomställningsprojekt. Vårt perspektiv är tvärtom att hela den svenska ekonomin kommer att vitaliseras när klimatomställningen av Sverige genomförs. Sällan har det satsats så mycket på innovation och utveckling som de senaste åren, och mer kommer. Svensk industri vill ha ledartröjan, men kommer inte att klara av allt på egen hand. Därför behövs också politiskt ledarskap och offentliga satsningar.

I grunden handlar utmaningen om att ersätta fossil energi med fossilfri energi, alltifrån sol och vind till biomassa och uran. Och fossil energi har tyvärr ett stort försprång, såväl tekniskt som ekonomiskt. 

På relativt kort tid ska vi ersätta både olja, kol och naturgas i världens energisystem. För att sätta det i perspektiv: år 2022 använde mänskligheten cirka 100 miljoner fat olja om dagen, eller nästan 16 miljarder liter. Vad gäller kol gick det åt 22 miljarder kilo om dagen, och tittar vi på naturgas handlade det 2021 om 11 miljarder kubikmeter – varje dag. Hur går vi från så stora volymer av i princip fritt tillgänglig energi till något som är i linje med nettonollmålen till 2050? 

Elektrifiering pekas ofta ut som en lösning för klimatomställningen. Men för att elektrifiera samhälle, industri och transporter måste man bryta ned det i tre områden: produktion och distribution, omvandling samt marknad. 

Om vi börjar med elproduktionen behöver vi ta sikte på åtminstone en fördubbling av elproduktionskapaciteten till 2050. Från cirka 170 TWh om året till närmare 350. Alla fossilfria kraftslag behöver bidra, och vi behöver samtidigt säkerställa elsystemets stabilitet. Det finns både tekniska och ekonomiska lösningar som kan hantera detta, men de måste implementeras inom ramen för en nationell plan med tydlig ansvarsfördelning mellan aktörerna. 

Sverige är lyckligt lottat och har en elproduktion som redan i dag är i princip fossilfri. Därför ligger det verkliga innovationsbehovet i vår förmåga att omvandla el och andra fossilfria råvaror till energiformer som går att använda inom industrin och transportsektorn. Många initiativ runtom i Sverige bygger på fossilfri vätgas. Så kallade elektrobränslen kommer att behövas för såväl flyget som för sjöfarten. Vätgas, biogas och biogen koldioxid behövs för att ersätta dagens fossila råvaror inom kemiindustrin. Det fossilfria stålet bygger även det på en kraftfull utbyggnad av produktionskapaciteten för vätgas. 

Det tredje området – marknaden – är fortfarande i sin linda. Efterfrågan på fossilfria produkter ökar, men från en låg nivå. Och betalningsviljan kan i många fall ännu inte överbrygga gapet till de högre tillverkningskostnaderna. Här behöver politik och myndigheter ta initiativ till en bred palett av finansieringslösningar som kan stötta nya teknologier längs hela innovationstrappan och jämna ut spelplanen gentemot de fossila alternativen. 

Det pågår just nu en debatt om det är samhällsekonomiskt motiverat att satsa offentliga medel på industrins och transportsektorns omställningsprojekt. Det anförs argument om att inte lägga skattepengar på sådant som kanske inte kommer att fungera, och att det är bättre att låta andra länder gå före. Inte helt sällan avfärdas svenska satsningar som ”luftbubblor” eller ”skrytprojekt”, där initiativtagarna är ”ute efter skattebetalarnas pengar”. 

Självklart ska miljoninvesteringar som medfinansieras av svenska staten eller EU, granskas kritiskt och prövas utifrån alla de kriterier som är förenade med en ansökan om anslag. Och det görs också både på nationell och europeisk nivå, där det ställs rigorösa krav för att kvalificera sig. 

Att kritiskt granska bärigheten i omställningsprojekt är en sak. Att avfärda behovet av klimatomställning och samhällets ansvar för att det sker, är något helt annat. Jag menar att det är en farlig strategi för Sverige som kunskaps- och industrination att inte driva vår egen omställning och tillhandahålla offentligt stöd till innovation. Att vara först med att kommersialisera en ny teknik är förknippat med höga kostnader och stora risker. Men om vi i Sverige inte förmår utveckla nya tekniska lösningar, riskerar vi att fastna i en fossilbaserad ekonomi med sjunkande konkurrenskraft. 

I USA har president Biden lanserat Inflation Reduction Act, IRA, som innehåller cirka fyra biljoner kronor i satsningar på fossilfria lösningar. Europa och Sverige riskerar att hamna på efterkälken utan motsvarande satsningar. Detta är en fråga av strategisk betydelse, både för den framtida försörjningstryggheten och konkurrenskraften. 

På Uniper arbetar vi med en bred palett av innovationsprojekt, alltifrån hållbart flygbränsle i SkyFuelH2, fossilfri vätgas på OKG och kemiindustrins omställning i Project Air. Sverige har genomfört stora samhällsomvandlande projekt förr, och kan göra det igen! Vi på Uniper står redo att dra vårt strå till stacken. 


Johan Svenningsson, VD Uniper Sverige